- Malmöhus slott -

År 1434 började malmöborna befästa staden med en strandmur som längst i väster fick utgöra norrfasad åt den kungsgård "kastell", som färdigställdes på order av Erik av Pommern. Från 1444 under kung Christoffer av Bayern, koncentrerades Danmarks myntslagning till Malmö, kastellet kallades vid den här tiden för Myntergården. verksamheten var mycket stor och myntermästaren blev en rik och betydande person i staden. Efter att Malmöhus blivit ett eget län 1526 fick myntningen flytta ut från slottet för att lämna plats åt den nye länsherren. Tillverkningen skedde då på dåvarande myntmästaren Jörgen Kocks egen gård invid Stortorget. År 1536 upphörde myntningen helt i Malmö.

År 1534 revs större delen av gården men en bit lämnades kvar och ingick i den nya fästning som Kristian III byggde åt sig 1536. År 1554 ställdes slottet i ordning till kronprins Fredrik som tillbringade en stor del av sin kronprinstid (1554-1569) på Malmöhus. Den här perioden var slottets verkliga glansdagar, då stora fester och många besökare spred kunglig glans över byggnaderna. Kontakterna mellan Malmöhus och det politiska livet i Köpenhamn var livliga, båtresor över Öresund tillhörde vardagen och eftersom vintrarna under 1500-talet var ovanligt kalla kunde man även åka släde över isen.

Danske byggkungen Christian IV har också berikat Malmöhus med nya byggnadsverk. Slottsbyggnaden genomgick under hans tid stora förändringar, en tvåvånings förrådsbyggnad uppfördes 1607 längs gårdens västra sida. Christian IV lät också bygga ut stadens infarter Söderport och Österport och uppförde en skans med hel och halvbastioner utanför Malmöhus under åren 1644-45 när svenska trupper under befäl av Gustav Horn belägrade Malmö.

Erik Dahlberg byggde ut och förbättrade de föråldrade försvarsverken 1669-74. Tack vare detta kunde danskarna kastas tillbaka vid belägringen 1677 och Malmöhus blev Skånes viktigaste fästning. År 1697 gjordes en stor inventering över fästningen, Malmöhus hade förlorat sin strategiska betydelse och var nu i dåligt skick. Byggnaderna användes framför allt som upplag för vapen och spannmål. Även området kring slottet andades förfall. Malmöhus storhetstid var över, både som slott och fästning.

Förfallet fortsatte under 1700-talet. Eftersom hotet från danskarna inte längre var överhängande togs fästningen nu i bruk som fängelse för brottslingar och krigsfångar. Till en början var fängelserna främst rannsakningshäkten men användes även för korta frihetsstraff för fångar som inte kunde betala sina böter. År 1822 utdömdes formellt fästningen och byggnaderna överlämnades till fångvårdsstyrelsen. Malmöhus Correctionella Arbetshus öppnade 1828 som ett av landets största och modernaste fängelser. Fångarnas antal uppgick som mest till 1000 personer. Under 1800-talets fängelsetid utsattes slottet för stora och genomgripande ombyggnader, två av Kungsvåningarnas stora rum förvandlades till små celler och Riddarsalen blev fängelsekyrka. De förfallna södra kanontornen förstöres, Bastionerna kring slottet schaktades bort och den yttre vallgraven fylldes igen.

I äldre tider kunde fångarna sälja egentillverkade föremål i en liten butik utanför fängelseporten för att få lite fickpengar. Många arbetade också ute i staden, de sysselsattes bl a med renhållning och kunde även hyras in av stadens företagare. De grävda Pildammarna i centrala Malmö är ett exempel på fångarnas verksamhet.

Söndagen den 4 september 1870 satte några fångar eld på den västra flygeln, provianthuset från Christian IV:s tid. I den hårda blåsten blev byggnaden snart helt övertänd. Släckningsarbetet försenades av att många va fångarna vägrade att hjälpa till. Hela västra och halva den södra längan på Slottsholmen totalförstördes innan elden kunde hejdas. Branden hade dock det goda med sig att fångarnas trångboddhet uppmärksammades, villkoren för internerna förbättrades och antalet interner på Malmöhus skars ner betydligt.

Borggården användes också för avrättning av dödsdömda fångar. Den sista avrättningen på Malmöhus gård ägde rum den 23 augusti 1901. År 1909 stängdes fängelset och 1914 kunde man flytta in i det nya fängelset på Kirseberg. Malmö stad ville riva de gamla fängelselängorna men i stället tvingades man använda byggnaderna som nödbostäder för bostadslösa under första världskriget. Även om Malmöhus hade upphört som fängelse dröjde det till Nyårsafton 1920, innan de sista fångarna lämnade slottet.

Efter långvariga diskussioner om vad slottet i framtiden skulle kunna användas till föreslogs att stadens museum skulle ta över lokalerna. Beslutet togs emellertid först 1925. Pengar till renovering saknades till en början, men bekostades så småningom av staten och Malmö stad tillsammans med hjälp av ett penninglotteri. Restaureringsarbetet påbörjades 1928 och höll på till 1936, man ville så långt det var möjligt återställa slottet i sin 1500-tals gestallt. År 1931 utlystes en arkitekttävling om nya museibyggnader i anslutning av slottet och man rev fängelselängorna. Den första etappen av det nya museet kunde invigas den 28 maj 1932 och med pompa invigdes hela museet i juni 1937.

År 1945 fick Riddarsalen under en kort tid vara utspisningsställe för ett stort antal krigsflyktingar som kommit till Sverige med Röda Korsets vita bussar och de härbärgerades i museibyggnaderna. 1806 års bro över norra vallgraven framgrävdes och restaurerades 1999-2000.

 

 

 
Malmöhus 2002
 
Riddarsalen

 

Källor och littratur: Boken "Malmöhus - en vandring genom slottet och dess historia". När Malmöhus var centralfängelse i MFÅ 1950 sid 41. Boken "Flyktingar på Malmö Museum 1945" av Karin Landegren Blomqvist. Boken "Liv och död på Malmöhus - ett fängelses historia" av Jonny Ambrius. Malmöhus slott i wikipedia.


- Startsidan - Platser -