Malmborgska mordet 1819


Tidigt på morgonen den 26 april 1819 vaknade folket i Södra Förstaden av tutande i lurar, skrik och skrän. Det var förlustelsestället Mon Bijou strax utanför staden som stod i ljusan låga. Samma morgon väntade en liten skara människor på Grynbodgatan på att få göra den stora stöten. Ledare för inbrottsligan var Arvid Ahlström, en ung man av finare Malmöfamilj. Det var han som tänt på ute vid Triangeln. Meningen var att Malmöborna skulle rusa iväg till branden, men framför allt, att kamreren Hans Henrik Malmborg som tillhörde brandbefälen skulle bege sig dit. Hans hus skulle vara fritt att plundra.

Det blev inte som tjuvarna tänkt sig. Visst strömmade Malmöborna ut på gatorna men inte "Yttersta domen", det var ett öknamn som kamreren fått p g a sin elakhet och stora snålhet. Folk talade också om den stora förmögenhet som han ruvade på hemma i sin bostad. På sin tomt borta på Västergatan hade Malmborg ett inkomstbringande bränneri och ett trädgårdsmästeri. Bostadshuset i två våningar låg där idag entrén till nöjespalatset Wallmans salonger ligger.

Lördagen den 8 maj 1819 öppnade pigan i huset, Elna, dörren till gårdsbyggnaden där trädgårdsmästaren Per Löfgren bodde. Hon fann honom liggande i sängen, bunden till händer och fötter och med ett blodigt bandage om huvudet. Rummet var i total oordning. Hjälp tillkallades och när man rusade upp till andra våningen till Malmborgs sovrum fann man honom sittande bunden och död i sängen med huvudet sönderskuret. Det var blod över hela rummet.

Nyheten slog ner som en bomb i Malmö. Gamla rostiga flintlåsgevär plockades fram och laddades, alla hus bommades igen i rädsla för mördaren. Snart skulle emellertid dramat få sin lösning. Malmös egen polis, stadsfiskalen Sven Johan Callman, handlade raskt. Snabbt samlade han ihop en mängd pålitliga personer av båda könen och sände ut dem bland stadens lönnkrogar. Här avlyssnade de dag och natt gästernas samtal. Samtidigt inledde rådman Johan JakobWollmar samtal med Löfberg, som blev direkt misstänkt eftersom hans skador var relativt ringa i förhållande till det blodiga bandaget. Till slut blev Wollmars kluriga utfrågningar för mycket för trädgårdsmästaren. En kväll flydde han till Ringsjötrakten men efter en knapp vecka var han infångad.

Nu avslöjades under tortyr på Malmöhus alla inblandade. Ahlström greps när han skulle borda ett segelskepp i Ystad. Pigan Elna spärrades in på Malmöhus och erkände och en arbetskarl, "Pitter dansk" hamnade också på samma plats. Det visade sig att Löfberg var hjärnan bakom brottet. För att inte bli misstänkt hade han blivit bunden i sin säng av de övriga. Ahlström och Pitter dansk hade begått själva mordet och stulit en massa värdesaker. Samma natt hade de grävt ner guldur och silverföremål i Hästhagen, därefter begav de sig till Pildammen där de gömde alla silverpenningarna i ett hål i marken samt tvättade av sig blodet.

Hur gick det för brottslingarna? Elna, som var gravid, fick efter födseln ett hårt spöstraff. Pitter dansk tog livet av sig i fängelset på Malmöhus. De två övriga fördes till avrättningsplatsen bakom våra dagars Rörsjöskola vid Värnhemstorget. Avrättningarna drog stor publik. Längst fram hade man placerat Malmös skolbarn för att de skulle lära sig hur det gick för människor som inte höll sig inom lagens råmärken. Efter att man huggit huvud och högerhand av brottslingarna styckades kropparna och lades på uppresta hjul. Efter avrättningen steg prosten Gullander i St Petri fram och höll ett förmaningstal till alla föräldrar.

Efter avrättningarna trycktes talet och såldes i stora upplagor, ett tal som får nackhåren att resa sig på den som läser det idag

 

 

Källor och littratur: Boken Malmborgska mordet ur Malmö Stads Brottsmålskrönika av Isberg 1907. Boken Historiska vingslag av Sven Rosborn. Boken Minnen från Malmö, sid 254.


- Historieindex -