- Malmöhistoria 1800-talet -


Malmö var vid 1800-talets början en liten stad, som med sina 5000 invånare kom först på sjätte plats bland rikets städer, men under första decenniet vände det.

År 1804 krönte Napoleon sig själv till kejsare över Frankrike. Europa stod åter i brand. Preussen, Österrike och flera andra länder befann sig i krig med Frankrike. En mängd olika allianser gjorde utrikespolitiken mycket komplicerad. Storbritannien befann sig exempelvis under en lång tid i krig med Sverige trots att Gustav IV Adolf samtidigt upplevde sig hotad av den snabba franska expansionen. Dessutom var Sveriges gamla arvfiende Danmark också i konflikt med Storbritannien. Den brittiska flottan, ledd av amiral Horatio Nelson, hade 1801 bombarderat Köpenhamn och ställt till stor förödelse. Malmös försvar stärktes med flottenheter för att skydda staden mot liknande angrepp.

För att befinna sig närmare händelsernas centrum flyttade Gustav IV Adolf till Skåne. Under ett halvårs tid, vintern 1806-07, residerade kungen i Malmö, vilket påverkade livet i staden. Hovet och dess följe gjorde att nöjeslivet i den annars tämligen sömniga staden blomstrade. Kungen bodde i en nyinredd praktvåning i borgmästare C M Nordlindhs hus vid Stortorget (senare Berghska huset). Det var dock inte bara på nöjesfronten som saker förändrades. Redan 1804 hade kungen beslutat att riva fästningsverken, något som verkar besynnerligt med tanke på världssituationen och med tanke på en befarad invasion från Danmark. Krigskonsten hade emellertid utvecklats under Napoleonkrigen, artilleriet hade fått en ny roll, belägringarnas tid var förbi och därmed förlorade städernas befästningar alltmer sin betydelse.

Befästningarna kring Malmö hade under drygt hundra år satt sin prägel på staden. När beslutet att riva dem kom hade de emellertid redan fått förfalla under lång tid. Försvarsverken hindrade städerna från att expandera, Malmö befriades förhållandevis tidigt från sina befästningsverk. På kontinenten kom bastionerna kring flera städer att finnas kvar betydligt längre. Man raserade vallgravarna, fyllde upp och ersatte broarna med raka infartsvägar från söder och öster. Därmed försvann också stadsportarnas funktion - under 1800-talets första decennier avskaffades stadstullarna - och man kunde ta sig in i staden även på natten.

Köpmännen och kapitalägarna var angelägna om att investera i lönsamma rörelser. Detta underlättades av att en så kallad diskont ( föregångare till dagens banker) år 1803 startades i Malmö. Vid samma tid beslöts om enskiftet som kom att reformera jordbruket och ökade avkastningarna. Detta ledde till ökade vinster även för spannmålshandlarna, som var talrika i Malmö. (Läs om diskontkraschen.)

År 1805 gjordes en överenskommelse mellan staten (som ägde försvarsverken) och Malmö Stad. Mot att man åtog sig arbetet med raseringen erhöll staden marken där ny bebyggelse kunde växa fram. Ett särskillt raseringsbolag bildades som drevs av C M Nordlindh. Året efter hade raseringen framskridit i de östra delarna så pass att man kunde sälja av de första tomterna. Den nya stadsdelen kom att kallas Nya Staden och ökade stadens yta med 75 procent.

År 1810 framlades ett slutligt förslag till stadsplan för de nya kvarteren. Planen godkändes 1811 av den dåvarande kronprinsen Carl Johan, han hade varit general i Napoleons arme och nyligen utnämnts som svensk tronföljare. Särskillt iögonfallande i den nya stadsdelen var de nya torgen, Gustav Adolfs torg och Drottningtorget. Vid Drottningtorget kom husarregementet att etableras, här byggdes 1818 ett ridhus som ännu finns kvar. Vid Gustav Adolfs torg hade Nya Theater & Wärdshusbyggnaden uppförts 1808-09, förutom teater fanns här hotell och restaurang, huset kom att kallas Stadt Hamburg och blev ett veritabelt nöjescentrum med dans, konserter, kägelbana och tivoli.

År 1814 kom kriget mot Danmark och Norge, och många spekulerade i ett långdraget krig. Deras beräkningar slog fel, en av handelsmännen som drabbades av stora förluster var Jonas Ståhle (Läs om diskontkraschen).

Lördagen den 8 maj 1819 öppnade pigan i huset, dörren till gårdsbyggnaden där trädgårdsmästaren Per Löfgren bodde. Hon fann honom liggande i sängen, bunden till händer och fötter och med ett blodigt bandage om huvudet. Rummet var i total oordning. Hjälp tillkallades och när man rusade upp till andra våningen till Malmborgs sovrum fann man honom sittande bunden och död i sängen med huvudet sönderskuret. Det var blod över hela rummet.Nyheten slog ner som en bomb i Malmö. Gamla rostiga flintlåsgevär plockades fram och laddades, alla hus bommades igen i rädsla för mördaren. Läs mer om mordet.

På 1870-talet var inflyttningen till Malmö exeptionellt hög, Kockums, Manufaktur och Yllefabriken m fl fabriker slukade arbetare. Bostadsbyggandet skedde nästan helt i privat regi. Mellan 1880 och 1882 härjade rödsoten (dysenteri), över 500 människor dog i farsoten. Före 1800-talet hade man betraktat epidemier som Guds straff men under senare delen av 1800-talet gjorde den medicinska vetenskapen en del framsteg. Stadsläkarna och sundhetsnämnden med bl a Johan August Falck, som var förste stadsläkare, drev ett hårt arbete för att begänsa sjukdomens spridning. Man började även misstänka stadens vatten och avloppsledningar som smittbärare.

I början av 1890-talet passerade Malmös invånarantal 50 000, vilket innebar mer än en fördubbling under 25 år. Ingen annan svensk stad hade en så kraftig tillväxt, den snabba utvecklingen fortsatte, industrierna växte och ökade i antal och i slutet av årtiondet fanns det närmare hundra fabriker innanför kanalen


 

Källor och littratur: Boken "Malmös kartor från 1500-talet till idag" sid 88, 90, 92. Boken "Handel och vandel" av Rune Bokholm sid 213. Boken "Historiska vingslag" av Sven Rosborn, sid 126. Malmö år 1846 (om nöjesliv m m) i MFÅ 1946 sid 24. Små skisser från 1800-talets Malmö i MFÅ 1944 sid 8.


- Startsidan - Historieindex - Malmöhistoria 1700-talet -