Malmö belägring 1709 - 1710


Efter att Karl XII förlorat halva sin här vid Poltava, ser danske kungen Fredrik IV sin chans att återta Skåne och landstiger i november år 1709 med en dansk här på omkring 15 000 man vid Råå.

Redan i augusti, då krigsfaran först började hota, hade generalguvenör Magnus Stenbock planerat särskilda folkuppbåd för att förstärka de ordinarie trupperna, han fick dock inget stöd för detta. Den 27 september samlade Stenbock på Stortorget i Malmö alla garnisonens officerare, magistraten och borgare för att mana till försvar mot danskarna och vid mitten av november var Malmö i gott försvarsskick. Det dröjde emellertid innan fienden gjorde nåt mot staden.

Först på juldagens eftermiddag strövade danska ryttare ända in mot staden och kom så nära, att skott avlossades mot dem från fästningen. Stora delar av Skåne var nu i danskarnas händer men deras ställning hade en mycket svar sida, de saknade stödjepunkter då Malmö och Landskrona fortfarande var i svenskarnas händer. Innan Stenbock hade gett sig av såg han till att enighet mellan borgare och soldater bevarades samt att staden hade proviant för åtta till nio månader.

Den 28 december sträckte generalmajor Brockdorff sina posteringar ned på andra sidan Malmö, till Vintrie, Bunkeflo, Naffentorp och Hyllie. Den 29 december var förbindelsen bruten mellan staden och yttervärlden. För Skytte, viceguvenör i Skåne sedan 1711 och nu befälhavare i Malmö, blev det lockande att söka med ett snabbt utfall kasta sig över någon av de danska häravdelningarna. Natten mellan den 5 och 6 februari i mörkt och dimmigt väder ryckte överstarna Hamilton och Riddersköld ut från Malmö med infanteri och dragoner, c a 550 man. Vid Klagstorp blev det en häftig strid som varade en timme och slutade med att svenskarna i hast måste skynda tillbaka till Malmö. Följden blev att Brockdorff lät förstärka ställningarna utanför staden.

Fredrik IV ansåg nu att huvudvikten i fälttåget borde läggas på betvingandet av Malmö fästning. Hären från Sverige som Stenbock hade bildat, ryckte fram mot Skåne och därför ansågs det nödvändigt att stänga in Skytte och hans garnision så noga som möjligt. Så det beslöts att cerneringskåren utanför staden skulle ytterligare förstärkas. Men detta var redan försent, ty situationen hade blivit sådan att belägringen av Malmö inte längre ansågs kunna upprätthållas. Brockdorff fick order att upphäva blockaden av Malmö och med sin kår förena sig med huvudhären. Blockaden upphävdes den 18 februari och den danska hären begav sig mot Reslöv.

Magnus Stenbock bryter in i Skåne efter att ha rekonstruerat sin armé i Sverige. Hans armé räknar nu omkring 16 000 man, däribland också ett skånskt regemente "Skånska tre- och femmänningsregementet" - som dock nästan enbart består av inflyttade svenska skåningar. Den danska armén som nu dragit sig tillbaka till Helsingborg uppgår endast till 13 100 man och kavalleriet är starkt underlägset det svenska. I trakterna kring Ringstorp alldeles utanför Helsingborg står det slag som blir avgörande för krigets utfall och Skånes framtid. Efter fyra timmars strid står Stenbock som segerherre på valplatsen, och kring honom ligger mer än 8 000 döda eller sårade soldater, av vilka omkring 5 000 tillhör den danska armén.

 


Källor och littratur: Boken "Svenska Stadsmonografer - Malmö" från 1946, kapitlet "Malmö. En kulturhistorisk orientering" sid 390-394.


- Startsidan - Historieindex -