Horns krig 1644-45
Belägringen av staden ur Malmö och de Skånska krigen.


I maj 1643 beslöt det svenska riksrådet att inleda ett angrepp mot Danmark i avsikt att öka det svenska inflytandet i södra Östersjön och om möjligt erövra Skåne. Det trettioåriga kriget pågick och Sverige hade redan starka trupper i fält nere på kontinenten. Planen gick ut på att en svensk armé under fältmarskalk Lennart Torstensson skulle anfalla Danmark från söder samtidigt som en annan armé under fältmarskalk Gustaf Horn anföll Skåne. Att från två håll erövra Köpenhamn och Malmö var därför ett viktigt etappmål.

Med de svenska trupperna anföll Gustaf Horn i Skåne 1644. Den 17 februari stod de utanför Helsingborg, som nästan var övergivet och föll i svenskarnas händer. Horns huvuduppgift var att inta de fasta punkterna vid Öresund, Landskrona och Malmö. Men detta krävde ett grovt artilleri och detta hade ännu inte anlänt från Sverige. Han beslöt sig för att göra sig till herre över slättbygderna, och den 29 februari stod han utanför Lund. Reguljära danska trupper sågs ännu inte vid Malmö, men bondehopar var ofta i aktion och slogs med den ena efter den andra av Horns ryttaravdelningar. Det grova artilleriet var nu på väg från Jönköping och anlände i slutet av mars till armen. En dag ryktades det att Ebbe Ulfeld, som var den danske kungens länsman i Kristianstad, och som hade anförtrotts försvaret av Skåne, var på väg mot Malmö med kristianstadsgarnisonen. För att möta honom bröt Horn upp från Lund med en betydande styrka av ryttare och fotfolk. Ryktet om Ulfelds marsch var emellertid falskt, och efter att ha rekognoscerat en natt utanför Malmö återvände Horn med sina trupper till Lund. Händelserna utvecklades nu slag i slag. Landskrona föll, och dess garnison fick fritt avtåga till Malmö. Efter ett fältslag i Halland stod Horn i början av juni åter på skånsk mark och hade fått i uppdrag att inta hela provinsen, hans operationer skulle inriktas mot huvudfästningen Malmö. Om denna föll skulle Skåne vara erövrat.

Den 18 juni (enl boken "Malmö och de Skånska krigen" var det den 27 maj) stod Horn med svenska armen utanför Malmö. Svenskarna tog sitt huvudkvarter i Västra Skrävlinge by, till Östra Skrävlinge förlades överste Harald Stake med Västgöta och Upplands ryttare, vid Husie slog överste Karl Leijonhuvud läger med några infanteriregementen och vid Fosie placerades överste Erik Oxenstierna med Smålands och Östgöta ryttare.

Redan i maj månad hade svenska furageringsavdelningar hemsökt kvarnen vid Segeå. Den 14 juni riktade en svensk kavallerigrupp ett angrepp mot den danska posteringen på Kirseberg. Ytterligare episoder inträffade några veckor senare. När en svensk strövkår skulle lägga beslag på en boskapshjord överrumplades de av danska ryttare som hade gömt sig bland djuren, ett 50-tal av svenskarna blev nedgjorda. Gustaf Horns 15 åriga dotter Agneta fanns med i huvudlägret och förde dagbok över belägringen (finns citerad i "Malmö och de Skånska krigen").

Inte bara boskapsstölder drabbade Malmöborgarna, svenskarna tog bland annat hela rågskörden på stadsjordarna och brände ner väderkvarnarna. Någon större strid blev det aldrig, danskarna hade fört över stora förstärkningar till staden och var numerärt överlägsna. De förskansade sig på några kullar ganska nära det svenska huvudlägret men så att de hade staden dom ryggsköld. Ingen av parterna gick till anfall utan man nöjde sig med att ömsesidigt beskjuta varandra med artilleri. Den svenska armén fick dock snart svårt att ordna tillförseln och dessutom uteblev begärda truppförstärkningar. Till sist var Horn tvungen att rymma fältet. Den 27 september brände han sitt läger i Västra Skrävlinge och tågade norrut under press från dansk sida.

Situationen ändrade sig inom knappt två månader till Horns fördel. Den danska flottan blev slagen vid Fermen och kung Christian tvingades att överföra stora delar av sin armé till Själland. Man lämnade kvar en stark garnison i Malmö då man kunde vänta sig att Horn, som nu tagit vinterkvarter i trakten av Ystad, på nytt skulle vända sig mot Malmö på våren 1645.

Horn hade från trakten av Månstorp börjat dra sig mot Malmö men freden i Brömsebro i augusti 1645 gjorde slut på fientligheterna. Enligt uppgift fick Horn fredsbudet, då han beredde sig att gå till storms mot staden, soldaterna hälsade inte freden med glädje eftersom de läntat efter att få gå till aktion. Kriget hade åstadkommit stora skador i Malmö och trakten däromkring, liksom i övriga Skåne. I Västra Skrävlinge och Husie blev det mesta ödelagt.

  Detalj av Örnehufvuds karta över Malmös befästningsverk och de närmaste omgivningar. Omedelbart söder om det moras, som omger staden, ligger motsvarigheten till nuvarande Pildammarna. På kartan står antecknat: "Uthur dette Dijke hafver Staden sijna Rennor som före friskwattnet i genom SöderStadzporten på Torget". Nordväst om staden syns en stor skans: "Dette Cronwerk är framman gjort och arbetes starkt opå". Vid vägarna över moraset fram till stadsportarna är danskarnas (försvararnas) förposter, "Cordegard", markerade. Ett stycke väster om den stora skansen står danskarnas ryttarvakt.


Källor och littratur: Boken "Svenska Stadsmonografer - Malmö" från 1946, kapitlet "Malmö. En kulturhistorisk orientering", sid 365. Boken "Malmö och de Skånska krigen" av Hjördis Bjurling. Läs "Jeg fattige man" några anteckningar kring ett brev från 1649, i sviterna av belägringen av Malmö 1644 i MFÅ 1966 sid 52. Boken "Malmös kartor", sid 16 och 18.


- Historieindex -