- Garnisonsstaden Malmö -


Malmö låg ur många synpunkter strategiskt väl i det stora svenska riket. Staden utgjorde gränsfästning mot det fientligt inställda Danmark samtidigt som närheten till rikets tyska provinser var påtaglig. Sammantaget gjorde detta att staden hade sin givna roll som garnisionsstad. När Eric Dahlberg 1675 lämnade posten som kommendant i Malmö låg inte mindre än elva kompanier, förutom artilleripersonal, i fast garnision i staden. I slutet av 1600-talet hade antalet kompanier minskats till nio och därmed utgjorde ca 1000 man stadens fasta garnision förutom artilleristerna.

Sedan 1675 hade Bergsregementet tillsammans med delar av Skånska artilleribrigaden utgjort Malmös garnison. Till de fast förlagda styrkorna kom även andra förband. Det rörde sig ibland om krigströtta regementen som skulle upprustas och samtränas med ersättningsmanskapet till de stridsdugliga enheter för att åter sättas in på olika krigsskådeplatser. Garnisonens storlek kan jämföras med Malmös normala befolkning som 1698 uppgick till 3027 själar. Kostnaderna och obehaget av inkvarteringana för den enskilde stadsbon måste ha varit påtagliga. Soldaterna skulle inte bara ha tak över huvudet, man skulle hålla utrymmena varma under den kalla årstiden och bränslet som måste köpas utifrån var dyrt. Läs mer om inkvarteringar i Malmöglimtar 1750.

För att underlätta och jämna ut inkvarteringsbördan genomförde Magistraten i Malmö år 1692 en besiktning av stadens samtliga fastigheter som kunde komma i fråga för inkvartering, och därvid
"annortera wed hwart huus dess lägenhet och wilkohr, ongefähr tompternas längd och bredd, hur dhe äre bebyggde med Stugor, Camrar ock warma Rum, så ock hwad lägenhet der kan wara till at byggia".
Dessa förberedelser ledde fram till att vi fick ett dokument, som brukar benämnas 1692 års syneinstrument.

Malmö var av ålder indelat i fyra fjädringar som utgjorde underlag för skatteindrivning, administration och försvar. Vid upprättandet av 1692 års syneinstrument frångick man denna grundprincip och staden indelades istället i nio rotar om vardera 85 tomter. Senare (1726) indelades staden i åtta rotar om vardera 85 tomter. Gränserna mellan de olika rotarna kunde gå rakt igenom ett kvarter utan att ta hänsyn till andra indelningar. Syftet var dock att skapa nio jämbördiga enheter - var och en representerade ett kompani - för inkvarteringen och var inget underlag för övrig samhällsplanering eller administration.

I ett brev till Kung Karl XI 1693 klagar stadsborna över inkvarteringen och begär att denna skall lindras. Speciellt uppmärksammas att huvuddelen av soldaterna är gifta, att därmed även flera hundra hustrur måste försörjas och att mer än en tredjedel av stadens hus nyttjas för inkvarteringen. I klagoskriften föreslår man att baracker skall byggas för att underlätta inkvarteringen och mildra trycket på stadsbefolkningen. Kunglig Maj:t lovade att "omtänka" men inget hände förrän 1858, då manskapsbaracken vid Drottningtorget uppfördes för Kronprinsens husarers räkning.

För att lösa problemen med inkvarteringen fick man noggrant kontrollera och värdera alla tillgängliga utrymmen där förläggning av soldater kunde ske. Själva inventeringen genomfördes rotevis av en rådman och en byggnadskunnig timmerman, de hade också en skrivare till sitt förfogande som renskrev anteckningarna. Byggnadernas längd mättes i binningar, d v s avståndet mellan de enskilda bärande stolparna i byggnadskonstruktionen. I idealfallet var ett korsvirkeshus fackindelning delbar med två alnar, vilket motsvarade ungefär 120 cm. Detta varierade dock i verkligheten.

 

 

Källor och littratur: Boken "Med Malmö i minnet - Malmö stadsarkiv 100 år" sid 18.


- Startsidan - Historieindex -