- Cementindustrin, Skånska Cementaktiebolaget
-


Den 19 maj 1622 inleddes Limhamns cementindustris historia. Denna dag erhöll tre holländare tillstånd att anlägga och mot en årlig avgift driva ett kalkbruk och exportera kalk. År 1649 hade Bartholomeus Michelsen, en driftig affärsman från Jylland övertagit bruket, han var ledare för den s k Malmösammansvärjningen år 1658. Sammansvärjningen misslyckades och Michelsen med sina närmaste medarbetare halshöggs på Stortorget den 22 december 1659. Kronan övertog bruket vars drift gick upp och ned. Då kriget var över blev major Anckargrijp arrendator 1679, han dog 1691 och svärsonen von Vörden tog över men han dog 1697. Troligen låg bruket mestadels nere efter detta.

Frans Suell (d ä) arrenderade år 1728 Limhamns kalkbruk av kronan, byggde ny ugn och fick förtetaget på fötter och 1731 övertog han tegelbruket i Lomma som hade legat öde sedan stora nordiska kriget. Som bränsle använde stenkol importerat från England. Då Frans Suell avled övertogs arrendet av sönerna Ernst och Nicklas och sedan av Nicklas son Frans Suell (d y). Då Frans Suell dog 1817 kom Limhamns kalkbruk och Lomma Tegelbruk, genom Suells dotter Anna Sofias gifermål med Lorens Kockum över till Kockum. Den gamla kalkugnen från 1728 blev på 1850-talet ersatt av fyra nya ugnar.

År 1824 tog muraren Joseph Aspdin i Leeds patent på sin metod att framställa konstgjord sten. Genom att vid mycket hög temperatur bränna en blandning av kalk och lera i bestämda proportioner fick han ett mycket starkt murbruk som även gick att mura med under vatten. Aspdins uppfinning, som kan anses som det första cementet i modern mening, kalades Portlandcement. Portlandcement kom så småningom att dominera över annat cement i det expanderande Europa.

Skånska Cementaktiebolaget bildades 1871. Bolaget köpte in två av släkten Kockum tillhöriga egendomar, en i Lomma med stora lerfyndigheter och en i Limhamn med riklig förekomst av kalk. Som styrelseordförande satt greve Arvid Posse. En fabrik för framställning av cement anlades i Lomma, dit den för tillverkningen nödvändiga kalken skeppades från Limhamn.

Som disponent anställdes 1873 Rudolf Fredrik Berg. Han undrade varför fabriken låg i Lomma och inte vid Limhamn och ändrade snart på detta. R F Berg kom att spela en mycket stor roll i Limhamns och Cementaktiebolagets utveckling och kom att kallas Limhamnskungen. Han hade inflytande i allt som hände där och blev omstridd bland arbetarna för sitt sätt att hantera föreningsrätten. För Skånska Cement AB (Euroc) var det avgjort Bergs ledning som möjliggjorde bolagets storartade utveckling, och det var bara en av hans verksamhetsgrenar.

År 1874 öppnades järnvägen mellan kalkbrottet och kalkbruket och därmed blev samhället för all framtid delat i två delar. Väster om järnvägen bosatte sig fiskarna, öster om den fabriksarbetarna. År 1876 lät Berg uppföra ett hus på Norra Vallgatan 110 som blev Skånska Cements kontor fram till 1906, det var även Bergs bostad. Tre olika bolag bröt kalk på Hyllie Strandmark, år 1880 visade det sig att Cementbolagets brott, Limhamnsbrottet började sina. Ett samarbete inleddes med Annetorps Kalkbruks AB, 1916 blev Skånska Cement ensam ägare till Annetorpsbrottet, det nuvarande kalkbrottet.

År 1881 bildades Limhamns Hamn AB som ett dotterbolag till Skånska Cement AB. Avfall från kalkbrotten och från kalkugnarna användes för att bygga hamnen i Limhamn. Arbetet med hamnen påbörjades vintern 1881-82 och pågick till 1887. Året efter utvidgades den i samband med att cementfabriken kom till. I början av 1888 påbörjades bygget av järnväg mellan Limhamn och Malmö, blev sedermera känd som "sillabanan". Samma år började Cementfabriken byggas, Lommafabriken räckte inte längre till, dessutom slapp man ifrån de kostsamma kalktransporterna. Limhamnsfabriken stod färdig 1890 och 1905 lades Lommafabriken ner.

På hösten 1880 meddelade R F Berg Cementbolagets styrelse att han börjat tillverka golvplattor av marmorbitar och cement. Iden hade han fått vid besök på Världsutställningen i Paris 1878. Avsikten var att stimulera efterfrågan på cement med nya produkter. Han började ihop med Carl Åkerman i källaren i huset vid Norra Vallgatan 110 experiment att gjuta golvplattor av cement och marmorflis. Av detta byggdes en fabrik vid Citadellsvägen 1883 och ett nytt bolag, Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet bildades 1887. Snart kom byggnadsentreprenader att bli bolagets viktigaste uppgift. Man utförde grundläggningsarbeten till större husbyggen - det första 1888 - byggde kajer bl a i Malmö hamn, anlade vägar m m. Skånska Cementgjuteriet blev landets största byggnadsföretag och ändrade 1984 namnet till Skanska.

Då R F Berg dog 1907 övertog häradshövding Ernst Wehtje ledningen för företaget och under hans ledning expanderade verksamheten. Flera konkurrerande bolag köptes upp, bl a Iföbolagen och Gotlandsfabrikerna. År 1934 övertog Skånska Cement AB cementfabriken i Klagshamn. År 1936 övertog sonen Ernst Wehtje Jr. Skånska Cements ledning som han hade till 1957. Efter oljekrisen i början på 1970-talet flyttades produktionen över till Slite på Gotland, 1978 lades cementtillverkningen i Limhamn ner och 1994 lades brytningen i kalkbrottet ner.

 

 Cementfabriken 2007
 

 På sommaren 2013 började rivning av cementfabriken


Källor och littratur: boken "Limhamn - från stenålder till nutid". Elbogen 1988 "Det lilla cementgjuteriet" sid 121. Elbogen 1977 sid 90. Limhamnia 1972 sid 56. Boken "Fridhem -en villastad i Malmö" sid 86. Boken "Industrikung och idealist - boken om R F Berg" av Folke Mellvig. Boken "Svenska Stadsmonografer - Malmö" sid 276.


- Industrihistoria - Industri och handel -