- Industrihistoria -


År 1750 fanns 11 fabriker i Malmö som tillsammans sysselsatte 89 personer. Störst var "faktorskan" M.M. Hegardts klädesfabrik med 21 anställda, sen kom faktorskan Catarina Hegardts klädesfabrik med 19 anställda och faktor Jacob Hegardts strumpfabrik med 11 anställda. På fjärde plats kom Johan Daniel Ruhes kattunfabrik med 8 anställda. Bland de övriga kom faktor Falkmans tobaksfabrik med 5 anställda.

Åren 1777 till 1817 var Frans Suell ordförande i hamndirektionen och Malmö hamn byggdes. Frans Suell var sonson till en herre (med samma namn) som i tidigt 1700-tal invandrade från Holstein till Malmö och anlade bland annat en tobaksfabrik.

I slutet på 1700-talet och framför allt i början på 1800-talet ökade handeln genom hamnförbättringen. Den ökade handeln gynnade industrin, och ett flertal nya fabriker anlades. Störst betydelse fick socker- och tobaksindustrierna. Även läder-, textil- och såpfabrikationen ökades väsentligt. 1803 inrättades en bank i Malmö, det s k diskontverket. Fram till 1812 var det gyllene tider men på hösten 1812 kom omslaget, plötsligt och oväntat. Krisen blev långvarig, missväxt, dåliga skördar och allmänt prisfall i Europa bidrog till att förvärra tillståndet. Detta ihop med direktionens sätt att sköta affärerna ledde till diskontoverkets fall på hösten 1817. Detta fick kännbara följder på hela penningrörelsen som varade till slutet på 1820-talet.

Vid 1800-talet utvidgades hamnen och ångbåtstrafiken öppnade 1828. I mitten av 1800-talet försvann skråväsendet och industrin blomstrade upp. År 1844 hade Malmö 31 fabriker med sammanlagt 330 arbetare, tobaksfabriken svarade för nära en tredjedel av dessa, järngjuteriet (Kockums) för 42 och klädesfabriken för 22. År 1855 skapades Manufakturbolaget och Malmö Mekaniska Bomulls Wäferi, Manufakturbolaget anlade ett betydande bomullspinneri som i dagligt tal kallades "spinneriet".

År 1856 invigdes den nya järnvägsstationen i Malmö och den ödets nyck, som förde södra stambanans ändpunkt till Malmö istället för till exempel Ystad, som då var utskeppstaden mot kontinenten, var ett märkligt bidrag till att staden snabbt överflyglade alla skånska städer och snart blev rikets tredje stad.

I slutet på 1800-talet tillkom ett antal fabriker, år 1867 startades Malmö Yllefabrik. Malmö Stora Valskvarn år 1881, Margarinfabriken Zenit år 1899, Malmö Läderfabrik på 1890-talet och Gödningsämnesfabriken år 1903. Kockums Mekaniska kom 1840 och flyttades till hamnen åren 1910-14. År 1897 fanns det nittio fabriker i fyrkanten mellan Västergatan, Slottsgatan, Ö Promenaden och Gustav Adolfs torg i centrala Malmö.

På något decennium hade Malmö vuxit fort och blivit en viktig industristad. Slamrigt, bullrigt och smutsigt, många år bort från miljörörelser och arbetarskydd. Bara längs Engelbrektsgatan och några angränsande smågator trängdes ett tjugotal små och stora fabriker. Detsamma var läget längs Västergatan/Östergatan. Lägger man till Ö Förstadsgatan, Stortorget-Södergatan-Gustaf Adolfs torg och några gator till har man täckt in 80 procent av alla fabriker. I början av förra seklet var entusiasmen för industrin stark. Den var också viktig för omvandlingen från jordbrukssamhället. Sverige var mycket fattigt och outvecklat och många valde att lämna landet för att inte svälta ihjäl.

Det var först en bit in på 1900-talet som många av fabrikerna lämnade innerstaden. Dels på grund av trångboddhet, dels för att verksamheten, till exempel tändstickstillverkning lämpade sig bättre att läggas utanför stadskärnan. 1897 var Malmö på väg från sömnigt landsortssamhälle till en betydande industristad.

1940 var verkstadsindustrin i Malmö störst, med Kockums i täten. Sen kom textil- och tryckeri- branschen. Den största läderindustrin fanns i Örebro men Skåne kom god tvåa. En av de största här var Malmö Läderfabrik. I mitten på 1950-talet hade konstläder och gummi tagit över marknaden, den svenska skotillverkningen började avvecklas. MYA upphörde 1958, det var den hittills största nedläggningen inom svensk tekoindustri, fram till 1970 försvann 25 tekofabriker i Malmö, den sista, Malmö Strumpfabrik lades ner 1992.

En av Malmös sista storskaliga industrisatsningar var etableringen av Fosie industriby i slutet av 1960-talet, med invigning först 1976. Lågkonjukturen under 1990-talet drabbade flera av Malmös återstående industrier hårt. Malmö Strumpfabrik, Fazer (f d Mazetti) och Pripps (Malmö Förenade Bryggeri) slog igen för gott. Saab:s bilfabrik på Kockumsområdet lades ner 1991, efter mindre än två år. Samma år försvann Nordiska Fjäderfabriken och Wayne Europe (f d Ljungmans). 27000 arbetstillfällen försvann under 1990-talets första hälft.

 



Källor och littratur: Industri och Hantverk i sekelskiftets Malmö i MFÅ 1977 sid 11. En del är hämtat från SDS-artiklar " Arbetarstaden som försvann". Boken "Svenska Stadsmonografer - Malmö" sid 273. Industri- och verksamhetsmiljöer i Malmö.


- Startsidan - Industri och handel -